Detta lugna tempo gör mig mera rastlös än vad jag trodde det skulle göra. ÄLSKAR att vara mammaledig. Men kan inte låta bli att längta till när jag och Maja kan hitta på lite mer saker. Och jag saknar mina kollegor så mycket, och barnen på jobbet. Herregud, träffade ju dom varje veckodag i två års tid. Och vi pratade så mycket om allt möjligt, med barnen också. Saknar mitt jobb lite faktiskt. Kan jag inte få äta kakan fast ha den kvar? ;)

Nä! Inget slår ändå att vara hemma med Maja. Och jag ska vara hemma läänge så att så är det! Det är ju så super mysigt med henne nu. Gos och gos hela dagarna! Och vad roligt det är att se när hon gör nya saker. Händer inte mycket nytt med henne ännu. Hon ler och man märker att hon känner igen våra röster och sådär. Men tänkt när hon skrattar, tänk när hon kan greppa efter saker, tänk när hon kan sitta..
Jo, jag tror hon börjar gnälla lite när hon har bajsat..ja det var ju nytt!

Ja det är så mycket roligt som händer. Men just nu så vill jag att folk ska bli friska. För böveln! Magsjuka och förkylningar kors och tvärs! Jag vill ju så gärna åka till jobbet och hälsa på! Jag vill åka dit och vara där en hel dag!

Men men! I helgen har vi iallafall sett en huggorm, en kopparödla, plockat två fästingar från djuren och grannen har släppt ut sina söta får och lamm. Detta måste ju betyda att nu är det vår och snart då sommar så imorgon åker jag och köper blommor så ska jag plantera ut lite. Ska faktiskt gå upp tidigt också! Blir ju deprimerad av att sova till 11 på dagarna. Gick upp tidigt många dagar förra veckan och det var ju riktigt skönt kom jag fram till :) vårt hus har föresten aldrig varit så här rent, nått måste man ju roa sig med när Maja sover ;)

Ibland tycker jag att det är synd att jag inte dricker kaffe. Ibland tycker jag att det är bra, så jag slipper det hära "åååh, ja har så ont i huvudet! Jag behöver kaffe!" Som så många säger hela dagarna. Men just nu tänker jag att det är lite synd. Det verkar ju så mysigt med kaffe ändå. Som jag My friend Lotta sa när vi var ute och gick, nästan milen ;), här om dagen, man åker liksom inte hem till nån på en kopp te..folk åker ju till varandra på en kopp kaffe. Hur som helst. Just nu tycker jag att det är synd för imon funderar jag på att ta med Maja till stan, har några få ärenden, som man så vuxet kan kalla det, och tänk då att kunna unna sig en latte eller espresso eller vad det nu heter, nere vid havet i solen med Maja sovandes gott i vagnen. Det låter väl mysigt. Kanske köpa en skvallerplaska också! Men nä, då får jag köpa en flaska vatten..inte lika mysigt.

Eller vad vet jag egentligen, jag dricker ju inte ens kaffe. Jätte äckligt ju!

Tänkte jag kanske skulle börja blogga igen. Hade ett litet inlägg planerat i huvudet men så läste jag mitt senaten och glömde bort det jag planerat och började gråta istället. Bästa vännen!

Ja nu ter sig mitt inlägg om nya löparskor, sovande fötter, Ella som flyttat, Maja som "tränar i sitt gym", träning med Lowa, vårväder och annat väldigt blekt när jag läste det sorgliga inlägget.

Imorgon ska det ju iallafall bli fint väder säger de som tror sig kunna. Jag har ju då va nya skor. Gjorde fotanalys på intersport och tydligen så belastar jag inte foten på mitten, har "hög hålfot" så belastar bara fram och bak typ. Och med tanke på att ett bra säljare kan sälja på mig vad som helst så gick jag därifrån med nya skor och sulor gjutna efter mina fötter för en summa på totalt 1990, istället för "ett par ganska enkla löparskor för låt säga Max 1000 kr", som jag sa när jag åkte hemifrån. MEN, eftersom jag nyligen fyllt år så hade jag presentkort så det blev nästan gratis ändå!
Provade skorna idag och de var sköna, fötterna somnade inte för en gångs skull. I flera år har jag gått och vickat på tårna när jag promenerat eller sprungit för att de somnar, men icke då med mina nya sulor!

Ja Maja går ju på gym numera, bamsegym faktiskt. Nu har hon legat där i jag vet inte hur länge, säkert 40 min, det låter typ eeh eeh eeh eeh med jämna mellanrum och så sprattlas det. Jag försöker prata lite med henne ibland men när jag lutar mitt stora huvud över henne så ser hon ut som "va fan hände, vart tog apan och fågeln vägen och vad är det där?", så jag låter henne trötta ut sig tänker jag så är hon väl snart hungrig efter sitt träningspass och när man äter så blir man trött så då kan vi lägga oss sen.

Ja för imorgon ska det ju bli vår. Jag planerar nu vilken runda jag ska gå med mina nya skor. Funderar på milen, var länge sen jag gick en mil så det är nog dags!

Ella har ju flyttat för ett litet tag nu. Hon ska paras. Hon var glad som en lärka(?) när hon trippade iväg med sin uppfödare. Det gjorde lite ont i mitt hjärta. Min älskade skrutt. Hon är då alltid glad och pigg den loppan. Hoppas hon får kul med sin boyfriend och de andra vovvarna där borta.
Wilma verkar glad över att Ella åkt. Haha, om vi vore med i en serietidning så skulle det vara en tankebubbla från Wilma som det stod "äntligen är den dära jävligt jobba bitchen borta, vi får lugn och ro och jag får mer plats att röra mig på på promenaderna". Wilma är nämligen inte den som hävdar sig. På promenaderna så går hon en meter bakom mig och Ella och Lowa drar på en meter framför. Jag får ta bak Lowa och Ella och säga åt Wilma att gå fram för att hon ska kunna kissa och lukta lite, hon vill inte fram där och knö. Men idag, ja jädrar vad hon traskade på. Fick säga åt henne att sluta dra flera gånger ;)

Nu hör jag att Majsan börjar suga på sina händer, träningspasset går alltså mot sitt slut och hungern kickar in.

Får se om jag fortsätter blogga, om jag har nått att blogga om.

Idag skulle min Alice fyllt 6 år. Jag kommer ihåg dagen idag för 6 år sedan. Jag hade i flera dagar klickat mig in på www.bernerglantan.se för att se om Wilma fött sina valpar. I min almanacka hade jag sedan flera veckor skrivit ner små siffror om hur många dagar det kunde tänkas vara kvar. Och en dag när jag klickade mig in på sidan så stod det som jag väntat på. Valparna var födda! Genast började jag räkna på 8 veckor framåt, den 1 januari skulle jag kanske få hämta hem en liten valp. Om jag nu skulle få någon, det var inte helt bestämt ännu. Och jag hade hela tiden sagt och tänkt att jag inte behöver ha en från just denna kullen, jag kan ta från nästa som kenneln har på gång. Men när väl valparna från Wilma var födda så ville jag så gärna ha en just från henne!

Men jo visst skulle jag få en valp. Efter några veckor blev det bestämt! Och jisses vad jag började planera. Jag åkte och köpte halsband och koppel och korg, köpte ny bil, ringde brukshundklubben för att boka in mig på valpkurs. De på brukshundklubben blev förvånade men glada med någon som för en gångs skull var ute i så god tid ;)
Min skatt. Jag älskad Henne innan jag ens hade träffat henne.

Den första januari hämtade vi henne. I storm! Det blåste och regnade så jag körde i 50km/h ungefär till Svenljunga och tillbaka. Utan radion på på hemvägen för jag ville inte skrämma Alice med främmande ljud. Där bak låg Alice i husses knä och sov gott, helt obemärkt av mattes nerver.

Sen den dagen, den 1 januari 2007, så lovade jag mig själv att jag ska göra allt för denna hund! Här kommer jag och rycker henne bort från hennes mamma syskon och trygga hem, då måste jag göra allt för att hon ska ha det bra! Och det löftet höll jag i hela hennes liv! Och jag fick så mycket tillbaka. Hon var verkligen min bästa vän. Det fanns ingen som var mig så trogen som hon var. Hon var vid min sida, bokstavligen, i varje stund hon kunde. Och det gjorde det så extra jobbigt när hon blev sjuk och jag fick ta beslut om att jag inte längre skulle få ha henne vid min sida. Inte längre någon som går bredvid mig på promenaden (frivilligt), inte längre någon som ligger på golvet vid min säng på natten och sen väcker mig på morgonen, inte längre någon som följer med mig på toaletten för en liten pratstund, inte längre någon som ligger på mina fötter när jag sitter vid datorn...helt plötsligt så hade jag ingen..det fanns liksom ingen där att sträcka ut handen till. Ingen som med släpande, tunga tassar kom och mötte mig när jag kom hem.

Givetvis var det ju inte så att jag inte hade någon, men det kändes så..väldigt tomt. Dagen efter hon fått somna in hemma i vårt uterum i min famn så ville jag inte gå upp på morgonen. Jag låg i sängen och grät tills jag var tvungen att gå upp för annars skulle jag kissa ner mig. Jag åt inte på två dygn, kände ingen hunger, Bara sorg. Det var faktiskt helt fruktansvärt så mycket jag sörjde henne den helgen. Jag har aldrig sörjt någon eller något så mycket.
Att ta beslut om att Alice inte skulle få leva mera var det jobbigaste jag nånsin gjort, men det var inte så svårt som jag alltid tänkt att ett sådant beslut kommer bli. När veterinären sa att hennes njurar fungerar till 10%, och hennes livmoder är väldigt infekterad och jätte förstorad, och att det är otroligt att hon ändå mår så bra som hon gör, men att hon en dag kommer dippa rejält och börja kräkas och torka ut och vi akut kommer få köra iväg med henne för att ge henne en spruta..så var det inte så svårt beslut att ta om att hon aldrig skulle få vara med om en sådan hemsk dag som veterinären förutspådde. Utan istället skulle hon få somna in hemma där hon trivs som bäst.

Det är många människor jag vill tacka. Framför allt mina underbara kollegor! Nu ställde upp för mig när jag en fredag förmiddag först satt i telefon med veterinär och sen gråtandes rusade ut och fick köra hem för att få vara med Alice några sista timmar. Förstår att den dagen inte blev lätt för er med en personal mindre helt plötsligt, tack för att ni förstod och ställde upp!

Ingrid hammarlind är också en jag vill tacka. Du brydde dig så mycket om hur det gick för Alice och du kunde ge så kloka tips och tankar. Och det var tack vare sig som vi dagen efter vi tagit bort Alice fick komma och träffa Lowa som då var 3 veckor gammal. Det gav mig otroligt mycket styrka..att veta att jag inte kommer förbli ensam.

Ja det är så många jag vill tacka, Linnéa och Josse och Lotta och mina systrar och föräldrar och "svärföräldrar" och sambo och sambos släkt och alice uppfödare och många mer som bara sände en tanke vis facebook. Det händer även idag att folk kan säga att Alice var så fin och snäll och speciell..och det var hon ju. Kommer ihåg en dam som sa till mig när jag ute och gick med alice en gång, "det är din hund det där va?". "Ja hon är min." Svara jag. Då sa damen, "ja, alltså jag menar DIN! Det syns att hon tillhör dig och är din". Då gick Alice lös bakom mig och följde varje steg jag tog, medan wilma och ella yrde omkring som tvp tokar. Och sån var Alice. Hon var verkligen min! Husses också..men även han kunde säga att hon var en sån "mammagris" ;) för det var hon. Min tjej!

Så idag skulle vi firat här hemma. Med grisöra och paket. Jag firar med att tänka lite extra på min Alice och gråta istället. Hon var bäst. Aldrig får jag en sån hund igen!

Barn är så roliga. Det är därför jag anser mig ha världens roligaste jobb. Nu kom att tänka på vad en pojke på jobbet sa här om dagen.

Vi var i hallen och jag hjälpte en 2 årig pojke att försöka klä av sig ytterkläderna själv. En snart 6 årig pojke satt bredvid och slängde av sig kläderna så lätt själv. Mitt i allt gnäll från 2åringen som tyckte jag var förjävlig som inte tog av honom kläderna så frågar jag den äldre pojken; "har du varit så här liten nångång så du inte kunde själv?"
Pojken tittar på mig och funderar lite sen svarar han "njaa, jag vet inte. Jag kommer inte ihåg.. men jag tror det"

Jag tycker det ligger så mycket tankeverksamhet i det svaret. Sen pratade vi en stund om att han kanske föddes så där stor och redig, men då tänkte han att så var det nog inte så han måste nog varit sådär liten också en gång i tiden.

Älskar att ha konversationer med barnen på jobbet. Älskar de små stunderna när det verkligen finns tid för det. För sorgligt nog så finns det inte alltid tid för det. Schemat är fullspäckat och det är sällan man kan dröja sig kvar i hallen med ett eller två barn, för då vet man att en annan personal ensam får styra upp när 16-17 barn ska tvätta händer, gå på toaletten, bytas blöja på osv.

Sen att vi får såå mycket beröm och kärlek från barnens föräldrar om att de tycker vi gör ett bra jobb, gör ju också jobbet så mycket värt att kämpa för!
Tänk om bara politikerna kunde förstå det, kunde förstå att vi kunde göra ett ännu bättre jobb och ge varje barn ännu mer av oss själva, om de bara minskade barngrupperna på nått vis! Men det är väl just av den anledningen som jag skriver som de inte lägger ner så mycket energi på förskolorna. De vet att personalen älskar sitt jobb (inte alla såklart men de allra allra flesta pedagoger), och går till jobbet med ett leende varje dag för de ska få träffa sina förskolebarn. Att de kämpar för att varenda barn ska få precis det som det barnet behöver. Men det är inte lätt att räcka till med 2-3 pedagoger på 20 barn.

Idag åkte vi in till klubben. Var länge sen vi var där och tränade. Lowa tyckte det var kul :) hon var super duktig, trots att glasgow och josse och vår instruktör tränade vid sidan om. Hon kunde inte hejda sig och stack dit en gång men jag tycker hon var duktig ändå! Körde i stort sätt bara fritt följ med henne men i väldigt varierade former, och hon behöll fokus super bra och blev mer och mer på hugget ju mer vi tränade :) tills efter en timme (inkl pauser) när hon plötsligt kom på hur trött hon var :) vilket såååklaaart inte är konstigt :)

Hon är bra min Lowis! Vi har kul när vi tränar. Älskade att träna med Alice men hon tyckte inte det var lika kul som jag. Jag måste kämpa med att hålla fokus med Lowa också men det är på ett annat sätt! Kärlek till de båda :)

När jag känner för att blogga så blir set ofta träning i olika former som det skrivs om. Kanske inte så intressant att läsa? Vad vet jag, men så blir det även idag :)

Gitarr. Går ju gitarrkurs. Jag inte bara lär mig mycket bra saker där utan det är även väldigt kul för de andra som går är så sköna. Riktigt trevligt har vi det på tisdagskvällarna :) jag har köpt ny gitarr, kursen till ära, så om nån vill köpa min ca 3 år gamla nylonsträngade gitarr så säljs den billigt med väska och ställ!

Egen träning. Nu har jag gått ner 10 kilo. Lustigt nog känner jag mig inte nöjd men inser nånstans att jag borde vara nöjd. 167 cm och 54 kilo är inte att vara tjock, jag vet det! Om ni vill gå ner i vikt så rekommenderar jag Katrin zytomierskas bok. På riktigt. Jag har följt den och det hände exakt det som står ska hända. Förutom en sak. Hon menar att när sötsuget är borta så är det borta for ever. Tja, så kände väl jag också ett tag men sen åkte vi till Teneriffa och jag tjoffade i mig set jag kom åt och älskade det :) men vad som är roligt och förvånande är, att jag gick ju upp i vikt den veckan, 5 kilo för att vara ärlig. Vätska var det fick jag lära mig. Jag bokstavligen pissade ut 4 kilo på en vecka efter att vi kommit hem och jag började med lchf igen. Så ett kilo hade jag gått upp på resan alltså. Sen utan att egentligen anstränga mig gick jag ner 3 på typ 2-3 veckor. And here I am. Så var det med det och så stod det i Katrins bok :)

Lowas träning!
Lowas träning är rolig :) hon är rolig nu. För det mesta. Idag var föresten första gången sen hon var Puppy som hon inte stack ifrån mig på vägen tillbaka på promenaden. Framsteg av min plutt, hon börjar nog mogna i sin lilla söta ärthjärna :)
Vi tränar på med lydnaden och jag hade tänkt att vi ska tävla den 28/4 men vi får la se hur det blir med det. Känner jag att vi är redo så kör vi annars så skiter vi i det. Det är ju bara en liten tävling så ev. så kör jag bara för att få känna på hur det känns. Det var så länge sedan jag tävlade och jag saknar fortfarande känslan som jag hade när jag tränade och tävlande med Alice. Igår när jag och Lowa tränade så hörde jag mig själv säga när Lowa gick skit bra i fria följet "Ja, bra BRA Alice!". Alla andra verkar ha glömt Alice vid det här laget men hos mig är sorgen fortfarande stor. "den tyngsta sorgen är den som inte syns" ja så är det nog. Det är så lätt att skriva här om hur dåligt jag ibland mår över att Alice är borta. Men det är svårt att visa för jag tror inte många förstår att det fortfarande är tungt.

Hur som helst. Lowas träning är kul och det går bra. Vallat har vi gjort en gång, på kurs alltså. Lowa var grym. Riktigt bra faktiskt. Helst av allt ville hon bara springa det allra fortaste hon kunde, grabba tag ett får i ullet och aldrig nånsin släppa om nån så slog henne med en käpp. Ehm, vilket hon också gjord en gång. Ingen behövde slå henne dock ;) för hon var så jävla grym och jag var riktigt imponerad över hur bra hon lyssnade. Inte på mig..no no no. Jag stod som ett fån mitt i allt och försökte ta in alltihopa; hur Lowa jobbar, hur fåren rör sig, och hur Ingrid (vår instruktör) jobbade med Lowa. Lowa lyssnade så bra på henne och jag kunde känna lite samma känsla som jag alltid kände med Alice, "det där är min hund, min hund som jag har tränat och fostrat och hon gör mig stolt!"

Till helgen är det vallning igen och då ska det bli riktigt intressant att se om Lowa kan kommando ligg på avstånd. Hon gjorde det inte så bra sist, men nu har vi tränat det så nu kan hon verkligen det. Frågan är om hon kan det hos fåren :)

Äntligen vår. Äntligen börjar Lowa bli stor. Min plan var ju inte alls att skaffa valp efter att Alice gått bort. Ja menar, man vet ju om att ens hund nångång går bort. Och jag tänkte skaffa border collie när Alice var gammal, ett år innan hon skulle pensioneras typ! Nu blev det ju inte så utan helt plötsligt stod jag utan träningskompis. Med en valp som skulle lära sig alla grunderna! Nu börjar lowisen bli stor :) när Lowa är ca 2-3 år planerar jag att skaffa en Berner. Vill så gärna ha en Berner i huset igen, men inte fören ella och Lowa är lite äldre. imorgon börjar vi på kurs, först lydnad och sen efter det så åker vi och vallar! Det ska bli så roligt, jag kan nog jämföras med ett barn som har längtat flera veckor på att åka till Liseberg, och imorgon är det dags!

Idag har Lowa fått gå sitt första blodspår. Och jag också för den delen! Det gick fint. Förta blodfläcken var väldigt spännande, efter nån minut kunde ho släppa den och började följa spåret. Efter ca 20-30 meter började hon bli orolig och backade, som att hon inte vill komma nära ett dött djur ;) med Pepp kunde vi fortsätta! Väl framme så såg hon inte ens Klöven först, sen var den läskig och äcklig. Sen kunde vi busa med den och då bar hon den :) imorgon ska petiterna få gå, de var lite avundsjuka när Lowa tillbaka med en så fin klöv ;)

Nu sk jag äta och duscha och vila och städa!!!

Poliserna = politikerna.

Mitt jobb. Jag älskar verkligen det! Visst får man ta mycket skit! Om ni vill läsa så kan jag börja med det. Man får ta en del skit från föräldrar som inte har förståelse för att vi har fler barn än just deras solstråle, men jag kan förstå att det är svårt att om man aldrig varit med i verksamheten utan bara är där och lämnar och hämtar, då tycker man kanske det är konstigt om vi inte hinner byta 5 blöjor, torka 4 rumpor, trösta 5 ledsna och sitta på golvet och leka med 6 glada under precis samma minut. Men iallafall, efter ett chockerande första år över denna brist på förståelse så börjar jag vänja mig och inser att en del förstår, men det kommer alltid finnas de som inte gör det. Sen tycker jag poliserna borde göra nått NU, åt de stora barngrupperna, personalbristen och allt som är negativt nu men som skulle bli positivt om de börjar göra nått där! Hoppas de gör det snart, för annars är jag rädd att det kommer vara för sent en vacker dag och då är det svårt att bygga upp en verksamhet som ingen vill jobba i!

MEN! Om vi nu bortser från detta som är negativt och ser till det jag älskar - barnen! Jag älskar verkligen barnen! Jag älskar att se ett barn glatt skutta in på morgonen och ropa "HÄR KOMMER JAG!", jag älskar se barnen dansa och busa med varandra, jag älskar att dansa och skratta och busa med barnen, jag älskar när jag går förbi ett barn och han/hon helt spontant säger "Emma, jag älskar dig!", jag älskar när vi lägger ner tid tillsammans med barn som har svårigheter och de till slut lyckas göra ett miniframsteg, att se hur glada de blir då värmer i hjärtat, jag älskar att kunna ge oroliga barn en trygg plats, jag älskar när ett barn kommer och anförtror en hemlighet till mig. Alla dessa stunder och ännu ännu flera stunder gör att jag varje kväll längtar tills jag nästa dag ska få gå till jobbet igen.

Idag är det lördag! Jag längtar tills på måndag när jag får träffa alla barn igen!

Ja, idag hade jag gått ner lite till så nu är det totalt -5,1 kg sen 5 jan. Jag har 1.2 kilo kvar till målvikt men det är redan ändrat, målet alltså. Jag kommer fortsätta förbi det. Ladda ner en rolig app, viktminskning. Haha, där lägger man in vikt och längd osv också är det en gubbe som ändras när man ändrar vikten, jätte roligt tycker jag :)

Har inte sprungit sen det blev snö, kan ju knappt gå promenad på vår grusväg så tror inte jag fixar att springa, men jag kom på att det är ju snö..då kan man åka längdskidor! Tada! Så det får det bli i helgen!

Lowas träning får framåt! Vi var i lotushallen i Falkenberg i tisdags. Hon känns riktigt bra i lydandsmomenten, hon vill lära sig, vill lyssna och förstå! Och just förstå är något som hon ofta gör ganska fort. Det är bra, det gör också att jag kan se när hon har förstått fel så jag kan ändra mitt sätt. Hon har fortfarande problem med att fokusera när det är andra hundar, speciellt när de andra springer. Men jag jag fick tränat mycket kontakt i lydandsmomenten just när andra hundar rör sig så det blev bättre redan vid slutet av den träningen så det kommer bli bra. Jag är väldigt imponerad av hur länge hon orkar hålla på! Vi höll på i 1 tim och 45 min. Självklart med pauser, kanske 5 pauser. Men ändå, även sista gången vi körde så var hon med mig. Jag märkte att hon var trött men hon var ändå med! Border collie är hur kul som helst att träna! :)

Vi har fått hjälp med valla-bilar-beteendet. Vilket jag också har fått bekräftat att det är, hon är inte rädd utan hon vallar. Så nu vet jag hur jag ska göra med det så det kommer bli bra! Sen börjar vi lydnadskurs och vallningskurs i mars, det ska bli så jädra kul! Kul att börja jobba med Lowa ordentligt med ordentlig hjälp från bra instruktörer. Lowa har mycket i huvudet just nu, men Gud vad jag saknar en vuxen mogen hund. Alice försvann så hastigt, jag hade ju tänkt köpa en border när Alice började bli gammal. Nu börjar iallafall Lowa växa till sig, det händer massor! Det är kul och skönt! Jag ser så mycket fram emot tävling!

Ella har fått första pris på drevprov! Älskade skrutt! Hon måste gjort ett jävligt bra jobb för det var i måndags och först idag är hon sitt glada vanliga spralliga jag igen! Skönt! Så nu ska vi åka på utställningar minsann! Dom andra små rara petiterna får se upp ;)

In förra inlägget ska bilderna ligga tvärtom såklart! Och ursäkta alla slarvstavfel, det är iPhone i ett nötskal!

Oh! Idag har jag varit på spa! Får massage och badat och bastat! Så skönt! Jag och syster var ensamma på spa avdelningen nästan hela tiden :) vi fick när det kom ett gäng gubbar och killar, de var ett gäng på kanske 7 pers som bar allt från 18-60 år. Säkert nån firmagrejj! Men fy fan för äckliga gubbar! En gubbe satt i bubbelpoolen och drack öl, vilket man för det första inte får. Sen försökte han få igång lite småprat med oss. Då mummlade vi lite sen gick vi, och jag undrar om äckliga gubbar inte fattar att man ser att de kollar! Han glodde ju som fan när vi steg ur badet! Tänk om han hade fru, barn..barnbarn.. Usch blir äcklad av sånna.

Men, spaet och massagen var helt underbar förutom den lilla detaljen :)

Angående min mat, för er som undrar :), så går det fortfarande bra. Men jag börjar bli lite less på att det inte är så varierat! Så jag tänkte att nu kör jag på stenhårt ett par tre veckor till sen ska jag börja äta annan mat, inte potatis och pasta och sånt, men grejjen är att jag orkar inte laga matlådor varje dag, och jag orkar inte vara ett problem när jag blir bortbjuden! Men jag kommer köra på tills jag nått mitt mål, oja! Kommer inte ge upp..aldrig aldrig! Men jag kommer heller inte äta så här för alltid :) och nej, jag kommer inte lägga på mig igen sen, menar inte att jag ska börja frossa i sötsaker sen!


Imon börjar jag 9,30! Skönt! Så det blir långrunda med flickorna små på morgonen!

Så här stog Lowa i typ 10 min innan när vi var ute! Hon lyssnade och tittade! Gissar på att det kröp en mus under snön för helt plötsligt gjorde hon ett dyk ner i snön :)

För er som undrar hur det går med min diet så kan jag upplysa er om att det går fiiin fiiint! Tre väl utvalda mål mat om dagen och en kopp te på kvällen är vad jag käkar, och efter 4 dagar märks det redan att kroppen mår bättre. Men det är inte lätt! Skit snack att man inte blir hungrig mellan målen om man äter mycket fett...jag blir svin hungrig iallafall! Frukost mellan 06-07, sen är jag hungrig vid 10,30 på jobbet, lunch 11.30, sen är jag hungrig vid 16.30... Men jag kämpar och hittills går det bra! Det är jävligt kul när det går bra!


Igår var vi och tränade hund i ett ridhus! Det var tufft för lowisen! Hon gick fint med mig i början, men sen slog det slint och hon stack fram till andra hundar, sprang omkring och vägrade komma till mig...när jag tränade med Wilma så bråkade hon med Ella...ojojoj! Min lilla plutt behöver komma ut mycket mycket mera till olika platser med mycket olika folk! Så det ska vi göra nu, jag lägger lydnaden på hyllan, eller kan ju träna det hemma, men vi ska åka iväg mycket hon och jag i och lära oss ett och annat :)

Natti Natti!