Sitter och rensar bland alla korten på datorn. Och när jag tittar på alla korten, från när hundarna var små, eller när vi har tagit kort på nått bus dom har gjort eller bara när jag ser hur fina dom är, så blir jag så tacksam. Tacksam för att Ulrica i Svenljunga gav oss en sån underbar hund som Alice är, och tacksam för att Fam. Cajander i harplinge gav oss en sån underbar hund som Wilma är. Och jag har tagit så många skit kort, så jag får ta bort väldigt många, men många kort är också bra, eller dom duger iallafall. Och för det är jag tacksam, att jag kommer ha dessa korten kvar när vi inte längre har hundarna kvar. Jag säger flera gånger varje dag till hundarna att jag älskar dom, pussar och kramar på dom flera gånger varje dag. Jag är så rädd om dom, dom är mitt guld, mina juveler, mina skatter som är värda mer än nått någon kan erbjuda mig.

Detta är en hyllning till Alice och Wilma för att dom ger mig så mycket varje dag, varje minut...