började nästan gråta när jag skulle lämna Alice och gå ut med wilma. När jag började ta på mig understället så visste alice vad som var på gång så hon började springa och hoppa runt i köket och vid dörren, "nej, du ska Stanna" Sa jag så hon skulle förstå, först så såg hon lite ledsen ut men sen verkade hon bara tro att hon hört fel eller så ville hon inte tro på det, så hon fortsatte vara jätte glad för att vi skulle gå ut. När jag hade sagt till henne några gånger att hon skulle stanna så verkad det som att hon äntligen förstod, så hon gick och la sig på sin madrass. Då fick hon en godis och jag blev glad att hon hade förstått och kunde gå ut med wilma med lite bättre samvete. Så jag gick till hallen och tog på mig skorna, vantar och mössa, och tar wilmas koppel från kroken - då flyger alice upp från madrassen och skuttar glatt fram till mig, hon såg ut att tänka "Vad roligt, mamma ändrade sig. Vi ska ut och gå. Jippi!!!" Då började jag nästan gråta och det skärde i mitt hjärta att behöva säga till henne att hon inte ska få följa med, bara wilma. Så hon fick en lång kram sen lämnade jag och wilma henne och gav oss ut på en cykeltur.
Det blev mycket längre än jag hade trott, tänkte bara cyklat en av de vanliga promenaderna först men när vi gjort det så hade det bara gått 20 minuter, så vi fortsatte och cyklade i en timme. Vi fick gå lite också över en äng så det var bara bra, då fick wilma skvätta och lukta också! Så nu ligger wilma och vilar gott, alice ligger här jämte mig och tuggar på en boll så det piper högljutt och jag är trött och ska nog ta mig en go dusch!

Wilma var jätte duktig när vi cyklade och gjorde mig riktigt stolt :)