Åh vad jag vill ha en valp till. När jag kollar på korten på alice så tänker jag tillbaka på när jag fick bära henne ner för trappan ut när hon skulle kissa. Jag minns att hon och jag fick ett natt-kiss-schema, vi vaknade samtidigt vid 01-03-05 och sen tidigt på morgonen nån gång.. Kände att jag hade sånt stort ansvar för att alice skulle mår bra, när vi hämtade henne den 1/1 2007 så blåste det väldigt, jag körde och björn satt där bak och jag körde så sakta jag bara kunde hela vägen från svenljunga och jag hade ingen musik på, ville ju inte skrämma den lilla med massa ljud hon inte var van vid. men det hade kanske inte spelat nån roll för hon sov som en gris i björns knä hela vägen hem. Men så fort det hoppade till i blåsten så frågade jag björn "oj, hur gick det med henne, vaknade hon, blev hon rädd?????" men det blev hon aldrig :) När vi till slut kom hem så tänkte jag att hon kunde vara kissinödig, så jag lyfte ur henne ur bilen och släppte ner henne på gräsmattan..men hon bara stod där och tittade på mig och undrade vad vi skulle göra nu. så jag tog upp henne igen och vi gick in, det var ju som sakt inget vidare väder. Så när vi kommer in så undrar wilma och malte (som vi passade då) vad detta var för en liten filur..alice har inte tid med dom, för hon ser en matta och går och sätter sig och kissar på den. Då bestämde vi oss genast för att ta bort alla mattor i huset och lägga ut tidningar här och var eftersom hon är van vid att kissa på tidningar.. Sen bestämde vi att hon fick kissa inne under denna första dagen, dels för att allt var nytt för henne och sen för att det var sånt oväder ute. Malte och Alice började busa som bare den, dom hade super roligt. Wilma tyckte det var lite lustigt så hon höll sig på avstånd. Dagen efter så åkte malte hem till sig så bodde min syster hos pappa så passade dom han där istället. Då var det wilma alice ville leka med...men wilma ville inte. Under dagen så var det som att wilma märkte att alice är en liten valp, och wilma var skendräktig och hade mjölk när vi fick hem alice, så när alice ville leka med wilma så ställde sig wilma över alice med nosen upp och svansen upp, tanken var ju god men alice behövde ju ingen mer mjölk. men alice ville inte ha heller, men wilma gav sig inte, hon höll på så under några dagar tills scendräktigheten släppt.

När vi hämtade wilma, den 9:e september 2004, så var det björn som körde och jag som satt bak med henne, jag tänkte att vi kunde gosa då men hon la sig och sov på andra sidan av bilen. där låg hon hela vägen från harplinge :) Sen när vi kom hem så fick björn bära henne upp för alla trapporna i lägenheteshuset. Sen minns jag att jag skulle gå på toa, och när jag försvann in där och stängde dörren så ställde sig wilma utan för och gnällde så högt som bara lilla hon kunde då, jag fick nästan panik. Vad gör man nu? Varför gör hon så? jag hade ju aldrig haft hund innan och var 18 år så jag fattade ingenting. Björn hämtade henne iallafall så jag kunde gå på toa :) Sen låg vi och gosade och lekte på en filt på golvet hela dagen. Det var soligt och varmt och fint ute dom närmaste dagarna när vi hämtat wilma. Så vi var ute en del i trädgården. Där hade dom ju även hunddagis, så där sprang 3-4 hundar varje dag. Snälla hundar och kelna hundar som aldrig gjort oss nått. Wilma ville gärna leka med dom, hon hoppaderunt omkring dom och ville få igång dom men det var ingen av dom som ville, dom bara vände sig om och gick. Wilma höll på så i några dagar. Och när hon var med mig nere i källaren och hängde tvätt så var även 3 eller 4 av hunddagis hundarna där. Så när jag hänger tvätt så hör jag helt plötsligt hur det började gläffsas och wilma gnyr, så jag springer ut från tvättrummet, som var kanske 5 meter bort, och hör hur hyresvärden skriker "NEJ, FY" till hundarna, så när jag kommer ut så ser jag hur de andra hundarna har hoppat på wilma och wilma ligger mitt i bland dom. Eftersom jag inte var så hundvan då, så gick jag fram och plockade upp henne, jag vet inte..det borde jag kanske inte ha gjort. det förstärkte kanske henne rädsla, men jag tror kanske att jag skulle gjort samma ska idag för hon var väldigt liten och dom andra var rätt så stora. Så jag tog upp henne och vi hängde färdigt tvätten sen gick vi upp till lägenheten. Sen dess så har inte wilma gillat nya hundar. När vi började åka till getterön där hon kunde leka med andra hundar så tyckte hon människorna var jätte roliga men var rädd för hundarna. Och sån här hon fortfarande, fast nu är hon mer surig på hundar hon inte känner, låter dom inte komma nära. Det är lite olika, ibland lägger hon sig på rygg för dom och ibland gnäller och hugger hon efter dom, som en markering.

Ja, underbara djur. Hoppas allt går bra med alice och att hon får valpar så att vi kan ta hem en liten flicka till :)