Nu har liljorna slått ut som du skulle fått i torsdags. Vi kommer kanske på lördag, jag hoppas att vi åker upp då, det är inte bestämt ännu. Men om vi gör det så ska jag ta med dom så får du dom då. Jag tänker på dig varje dag. Jag saknar dig, vi träffades ju inte alls ofta. Men jag antar att jag saknar dig så för jag vet att vi aldrig mer kommer ses. Du fanns ju liksom alltid där och jag visste att vi kommer ses nästa jul, eller nästa sommar..... Det är tungt!!! Jag tänker på hur roligt vi hade när jag var liten, då sågs vi ganska ofta. Jag minns framför allt en gång när vi skulle åka till liseberg, mormor var så orolig då. Jag hörde hur hon förklarade för dig att du var tvungen att ha koll på mig så att jag inte försvann, att jag hade en tendens till att plötsligt stanna och titta på något och sen var jag borttappad. Vi hade roligt den gången. En annan gång minns jag när jag var hemma hos dig och lekte med angelica, vi målade naglarna och lekte med era hundar. Akela löpte då, jag tyckte det var så konstigt att ni inte gjorde nått när hon droppade blod överallt, tyckte ni kunde satt ett plåster på hennes sår som jag trodde hon hade :) Jag kommer ihåg alla gånger jag och Stora syster och mormor och morfar var med husvagnen i åmål, tror jag det heter. Du var där och jobbade med hästarna och vi var där och hälsade på. Jag och Lina sprang och lekte på travbanan och mellan stallen, och tittade på alla fina hästar. Du var alltid så snäll och jag älskade dig för det. och för att att du tyckte om djur lika mycket som jag gjorde, det var inte många vuxna runt omkring mig som var så förtjust i djur som jag var, men du var det. Att se dig med hästarna eller med eran hund Akela, som var mer lik en varg än en hund, var härligt att se.  Tack för alla minnen Mikael, det gör det faktiskt lite lättare.