Det har varit en oerhört jobbig dag, men vi har klarat det tillsammans, med många kramar och många tårar. Jag grät så jag skakade när vi bar ut honom från kapellet till bilen, som skulle köra honom till kyrkogården. Tänker på hans döttrar och mormor och morfar, och döttrarnas mamma, det är jobbigt för dom! Jag är helt matt i hela kroppen efter alla tårar. Det skar i mitt hjärta när hans dotter Erica 6 år sa "hej då pappa." och kastade ner en röd ros i graven, och att se hans andra dotter Annie 4 år inte säga någonting med tårar på sina kinder. Och när mormor läser upp en dikt hon har skrivigt när hon tar farväl. Hon trodde inte hon skulle klara det, men det gjorde hon. Hon läste sin dikt om hur otroligt orättvisst det är att han ska ryckas ifrån jorden så hastigt med alla sina drömmar och framtidsplaner. Han var fast besluten att vinna ett V75 lopp innan han fyllt 50, jag tvivlar inte en sekund på att han hade gjort det, om det nu funnits nån rättvisa i världen.
Tack ni som skrivigt så fina kommentarer, det värmer!