Idag så har jag och Alice vart i slöinge. Hon haltade fortfarande extremt i morse när vi gick upp, vi avvaktade tills kl 13, då fick det vara nog, hon kunde knappt gå upp eller ner i trappan och har väldigt svårt för att resa sig upp när hon legat. Veternärerna i Varberg och viskadalen var fullbokade tills på onsdag, så jag ringde till slöinge. Dit fick vi komma redan halv 3, väl där så fick vi vänta i över en timme men det gjorde oss inte så mycket. Alice var rätt lugn och där var svalt i väntrummet. Veterären tog tempen (38.5), sen tittade hon när Alice sprang och konstaterade att "ja, hon är hallt på vänster bakben" sen var det dags att klämma, dra, trycka och känna på alla benen. Och Alice säger inte ett pip, rycker inte i en enda muskel medans veterinären håller på. Vilket gör det väldigt svårt för veterinären att veta exakt vart hon har ont och då är det inte lätt att hitta det på en röntgen heller sa hon. Men hon kunde iallafall inte känna någon inflammation eller svullnader i benet. Men vet. tyckte det vore bra att skicka iväg blod för att se om det kan vara borrelia. Så Alice fick smärtstillande spruta, vi fick recept på smärtstillande och sen skulle dom ta blodprovet, och det var inte det lättaste. Vet inte hur många gånger dom stack henne (jag ville inte titta på) i båda frambenen för att hitta ett kärl, som vanligt så stod Alice helt stilla och man kunde tro att hon inte ens märkte det, men det gjorde hon ju alldeles säkert! Tanken slog mig att om detta hade vart wilma som var hallt och sen skulle tas blodprov på, så hade hon nog bitit veterinären, hon låter minsann ingen pilla på henne om hon är ont!
Nu är det iallafall bara till att vänta en vecka ungefär för att se om det är borrelia, och vi hoppas att högre makter gör allt dom kan för att det ska visa att det inte är det!