!
Igår så letade jag upp några låtar, som jag ska bränna och skicka iväg på en skiva till mormor. Mormor vill ha många fina låtar på begravningen, speciellt två Elvis låtar för Mikael gillade Elvis så mycket. Morfar suckar och säger att han vill ha det över så fort som möjligt. Nu sitter jag och lyssnar på en av dom som ska vara med på skivan;
Mormor berättade när vi var där i söndags hur jobbigt det var när hon fick reda på att hennes son inte längre finns. Han hade inte hämtat sina flickor hos dagmamman så dagmamman hade ringt till mormor för hon fick inte tag på Mikael. Så mormor hämtade upp tjejerna och åkte med dom hem till Mikael för att vänta på honom där, hon försökte ringa han men det gick inte så till slut så visste hon att nått måste ha hänt, det var ju inte likt honom att inte hämta upp flickorna, eller ringa och be mormor hämta dom om han inte har tid! Så hon ringer sjukhuset och frågar om där finns någon som heter Mikael Wikner?
- Ja han är här, säger dom då! Kan ni komma hit?
- ja det kan jag, men jag har hans flickor här. kan jag ta med dom? Frågar mormor.
- njääää, finns det ingen som kan passa dom en stund?
- Är det allvarligt? Undrar mormor oroligt!
- Ja, det är det! Får hon till svar telefonen!
Så mormor ringer upp Mikael exfru och ber henne hämta upp flickorna. Så dom möts på sjukhuset ochgäven morfar kommer dit då. Mikaels exfru träffar turligt på sjukhuset sin granne, så hon tar med sig barnen hem så att också exfrun kan få träffa mikael! När de kommer in alla tre, mormor, morfar och barnens mamma så får de träffa en läkare. De sätter sig ner och läkaren börjar förklara hur en på Mikaels jobb ringt 112 efter att han fallit ihop och de sett/hört att han inte andades. Amulansmännen fick ge honom elchockar när de kom fram och försökte få hjärtat att gå igen, hela vägen in till sjukhuset försökte de och 30 minuter på sjukhuset. Medans läkaren berättar allt detta så sitter mormor bara och tänker; Varför måste vi sitta här och prata nu, kan vi inte bara få gå in och träffa honom! Han kan väl berätta allt detta sen!
- Men hans liv gick tyvär inte att rädda. Säger Läkaren då.
- Han Är Väl Inte Död? Skriker mormor rätt ut!
åhh lilla mormor, kära mormor och morfar! Dom var ju såklart inte alls berädda, ingen tänkte ju att han inte längre skulle finnas. Att det var allvarligt hade de ju redan fått reda på, men att han inte skulle vara i livet..det fanns såklart inte ens i deras tankar!
Så nu ska jag bränna en skiva till mormor, fast egentligen så är det ju till Mikael, kära mikael. På begravningen så ska jag vara en av dom som sänker ner honom i graven. Mormor frågade om jag och stora syster ville göra det, och det gör jag så gärna så gärna. Ska bära honom med stolthet till graven där jag ska hjälpa honom ner där han ska få vila tills vi ses igen!
Mormor berättade när vi var där i söndags hur jobbigt det var när hon fick reda på att hennes son inte längre finns. Han hade inte hämtat sina flickor hos dagmamman så dagmamman hade ringt till mormor för hon fick inte tag på Mikael. Så mormor hämtade upp tjejerna och åkte med dom hem till Mikael för att vänta på honom där, hon försökte ringa han men det gick inte så till slut så visste hon att nått måste ha hänt, det var ju inte likt honom att inte hämta upp flickorna, eller ringa och be mormor hämta dom om han inte har tid! Så hon ringer sjukhuset och frågar om där finns någon som heter Mikael Wikner?
- Ja han är här, säger dom då! Kan ni komma hit?
- ja det kan jag, men jag har hans flickor här. kan jag ta med dom? Frågar mormor.
- njääää, finns det ingen som kan passa dom en stund?
- Är det allvarligt? Undrar mormor oroligt!
- Ja, det är det! Får hon till svar telefonen!
Så mormor ringer upp Mikael exfru och ber henne hämta upp flickorna. Så dom möts på sjukhuset ochgäven morfar kommer dit då. Mikaels exfru träffar turligt på sjukhuset sin granne, så hon tar med sig barnen hem så att också exfrun kan få träffa mikael! När de kommer in alla tre, mormor, morfar och barnens mamma så får de träffa en läkare. De sätter sig ner och läkaren börjar förklara hur en på Mikaels jobb ringt 112 efter att han fallit ihop och de sett/hört att han inte andades. Amulansmännen fick ge honom elchockar när de kom fram och försökte få hjärtat att gå igen, hela vägen in till sjukhuset försökte de och 30 minuter på sjukhuset. Medans läkaren berättar allt detta så sitter mormor bara och tänker; Varför måste vi sitta här och prata nu, kan vi inte bara få gå in och träffa honom! Han kan väl berätta allt detta sen!
- Men hans liv gick tyvär inte att rädda. Säger Läkaren då.
- Han Är Väl Inte Död? Skriker mormor rätt ut!
åhh lilla mormor, kära mormor och morfar! Dom var ju såklart inte alls berädda, ingen tänkte ju att han inte längre skulle finnas. Att det var allvarligt hade de ju redan fått reda på, men att han inte skulle vara i livet..det fanns såklart inte ens i deras tankar!
Så nu ska jag bränna en skiva till mormor, fast egentligen så är det ju till Mikael, kära mikael. På begravningen så ska jag vara en av dom som sänker ner honom i graven. Mormor frågade om jag och stora syster ville göra det, och det gör jag så gärna så gärna. Ska bära honom med stolthet till graven där jag ska hjälpa honom ner där han ska få vila tills vi ses igen!
Kommentarer
Postat av: Ann Chatrin
Mina tankar går till dej och din familj. Sånt här får bara inte hända. Man ska dö när man är gammal och svag, inte när man är mitt upp i livet! Det är så orättvist, hur förklarar man för flickorna att deras pappa inte finns längre? Massor av kramar till dig.
Trackback
