Sitter här och funderar! Hur tror ni det känns att dö? Om man har varit sjuk länge och bara blir sämre och sämre så kanske man tycker att det är skönt att dö, bli fri liksom. Om man dör plötsligt, som i en olycka eller som Mikael som fick plötsligt hjärtstopp så märker man kanske inte nått alls. Man bara liksom, poff, så är man borta! Då har man levt sitt liv frisk och glad hela livet och sen märker man ingenting när man helt plötsligt bara dör. Måste ju vara hemskt och vara sjuk och kanske tom veta att man ska dö, vänta på det. En del säger ju att de har vart med om att gamla har liksom hållt ut tills dom har kännt att det är dags och då bara dött.

Min pappa berättade att hans farfar som bodde i Finland alltid hade sagt att han ville dö hos sin son i Sverige, alltså min Farfar. Och han hade vart dålig länge, också åkte han till min Farfar och hälsade på en gång, också dog han där, i min farfars säng. Efteråt så märkte dom att han bara hade köpt en enkelbiljett till Sverige. Kanske hade han då inga planer på att åka hem igen? Tider var kanske inne.

Hörde en på radion som berättade om sin gamla mormor som varit dålig länge, så en dag så ringde sjukhuset och sa att nu är hon jätte dålig så ni får komma och träffa henne nu om ni vill, för det blir kanske sista gången. Så den närmaste släkten åkte in till sjukan och satt vid den gamla damens bädd. Så helst plötsligt så säger hon "enough is enough", också dör hon!

Undrar hur det känns. Tro nu inte att jag har självmordstankar eller så, för det har jag absolut inte. Är lycklig och glad för det liv jag har. Men det är intressant, det är ju nått man aaldrig kan berätta för nån. Den känslan. Ja. Det är nått man kan fundera på. Den som lever får se;)