Ni vet ju redan att jag läser Cesar Millans bok. Idag tänkte jag att jag skulle testa en grejj som han skriver om.

Han skriver att i en hundflock så är det alltid flockledaren som går först på promenaderna - Om inte flockledare att sagt åt en annan i flocken att gå före för tillfället. Då slog det mig, att Alice går helst bakom mig. varför? Jo för att för henne så är det så självklart att hon ska göra det, för jag är ledaren och hon följer. Jag säger då till henne att gå framför därför att jag vill se henne, vilket då är Ok enligt cesar så alla är på det klara med det.

Men, sen slog det mig att Ella har ALDRIG gått bakom varken mig eller B på promenaderna vi vart ute på, hon röjer fritt som hon vill. Så idag skulle jag testa detta tänkte jag. Jag går först ut genom grinden (det gör flockledaren) Ella rusar ut innan jag hunnit säga nått, fel av henne - jag tar tillbaka henne innanför grinden. Hon sätter sig. Jag väntar nån sekund och säger sen varsågod och alla får gå. Då tänker jag att nu har jag sagt varsågod så nu måste det ju då vara ok att de får gå som de vill, alltså även framför mig om de så önskar. Men detta betyder inte att de väljer vilken väg vi ska gå, för jag går hur jag vill och de får ha koll på mig, och de har de!

När vi gått en bit i skogen och sen kommer ut på grusvägen så tänkte jag nu då säga åt alla att gå bakom mig. (B är inte med på denna promenad kanske ska tilläggas) Jag tar in Wilma, säger till Alice att gå "här" (Alice går direkt bakom mig och fortsätter gå där) Ella följer efter och går för en sekund bakom men springer nästan med en gång framför mig. Då visar jag för henne med handen, med mitt kroppsspråk, med min energi och med ett vänlig men bestämt nej (Cesar cesar cesar och åter cesar!!!!) att jag ska leda flocken och hon ska följa. Hon går bakom men springer sedan fram igen, jag gör om samma sak och hon springer fram igen och så gör vi kanske 5-6 ggr. Efter det så har hon förstått. Hon går bakom, och stannar för att lukta på nått och kommer lite efter och sen rusar hon ikapp oss men saktar ner när hon kommer i höjd med mig och går inte förbi, utan försätter i min takt och håller sig bakom mig. Jag berömmer inte, belönar inte. Utan forsätter att gå med en stolt hållning och leder min flock.

Detta var riktigt häftigt tycker jag. Jag har inte läst ut Cesars bok ännu men efter det jag har läst hittils så vet jag att detta är något positivt. Det är så mycket jag vill skriva och berätta om vad Cesar skriver för alla hundägare där ute om hur ni ska göra för att ni och era hundar ska må bra, men det är så mycket så jag kan inte skriva allt. (SÅ LÄS BOKEN) Här var ju då ett exempell. För hundar mår bra av att veta vem som leder och vem som följer. Cesar skriver att en hund föds till flockledare eller inte, flockledare är inget som en hund eller varg i en flock jobbar sig upp till, eller går en kurs för att bli. Det är något som den föds till och de som gör det är inte många. Så en hund som inte är född till att leda, vill inte leda. Men en hund har ett medfött behov av att någon i flocken måste leda, så gör inte människan det så kommer hunden börja göra det ganska snart. Och en hund som är född till att leda, kan även den finna sig i att följa, men det kan krävas lite mer arbete från en människas sida.

Jag tror jag ska läsa boken en gång till när jag har läst ut den. Jag överdriver verkligen inte. Jag lär mig så otroligt mycket av Cesar. När jag läser så är jag inte skeptisk eller kritisk till det han skriver, för han förklarar och han skriver om exempell så man inser att det är så det är! Han förklarar om hur vargarna levde med människor för flera 1000 år sedan och hur de fungerar i flock och hur valpen föds och hur människor fungerar som en art och allt allt allt han har förklaring på ALLT!

När jag läser så tänker jag på hur Wilma var innan och hur Linnea hjälpte mig att jobba med Wilma. Jag tänkte då när jag hade fått ordning på henne att hon hade förändrats totalt, men egentligen så var det ju inte så inser jag nu. Eller såklart att hon förändrade sitt beteende, men det var ju JAG som förändrade mig mest. Jag tog mitt ansvar och började leda henne mycket mycket mer, hon kunde så slappna av och bara följa. Linnea och Cesar beskriver och pratar om samma saker. Du är så otroligt duktig Linnea!

Nä nu ska jag käka! jag är helt uppe i varv efter att Ella faktiskt gjorde som jag ville så snabbt, utan att jag behövde använda massa ord eller annat. Min energi och mitt kroppsspråk gjorde det mesta.

Men vet ni vad jag är väldigt orolig för. Cesar skriver att hundarna läser av våra energi HELA TIDEN, och så fort de känner att vi börjar få sämre energi och sämre ledarskap så kommer de ta över. Jag är då väldigt orolig för hur det ska gå när B är borta i tre veckor i Januari. För vet ni, de få gånger som B har sovit borta så har hundarna skällt eller morrat på natten VARJE GÅNG! de gör aldrig de annars. Nu anar jag att det är för att jag får så dålig flockledarenergi på nätterna när jag är ensam med dom. För jag är faktiskt rädd då. Jag ligger och inbillar mig att hemska gubbar ska komma hit och göra hemska saker med mig och hundarna och vågar inte släppa ut hundarna för att låta dem kissa knappt, inbillar mig att det ska komma nån mördare innan jag hinner ta in dom och låsa dörren. Vågar inte gå ner i källaren för att jag inbillar mig att där finns mördare osv osv. Jag jagar upp och skrämmer mig själv och nu förstår jag ju att även om jag inte säger något till hundarna, utan pratar med samma röst till dem..så känner de ju av detta och börjar då ta över ledarrollen, anar jag nu. Varför skulle de annars ligga och morra på nätterna när jag är själv med dom och aldrig annars?
Jag får börja ladda redan nu, det är jag är orolig för när B ska vara borta i tre veckor är inte att hundarna ska morra på nätterna, utan för det som Cesar skriver "att så fort hunden känner att flockledaren får sämre energi så börjar hunden ta över"...det är DET jag är rädd för, att nån av hundarna ska börja ta över min roll som flockledare! Ja. Jag får helt klart börja förbereda mig för att inte vara rädd när det blir kolsvart ute kl 15 på eftermiddagen i januari och vi bor längst in på vägen vid skogen där vem som helst kan gömma sig och ingen kan höra mig skrika! hm.