När vi var i uganda i januari så hade jag med mig 5-6 kepsar. Vi delade ut dessa längt vägen till fattiga människor lite här och där som gick i den starka solen helt ensama på kilometerlånga raksträckor. Deras ansiktutryck, deras tacksamhet - är ovärderlig. Dom blev så otroligt glada, för en keps! För oss är det kanske väldigt konstigt att bli SÅ glad för en dammig keps med ett reklamtryck på. Jag minns speciellt en tjej som inte vågade ta emot en keps, kommer nog aldrig glömma henne. Vi körde upp bredvid henne där hon gick och B sträckte ut en keps, hon bara fortsatte gå och tittade ner i marken. Chaffören sa till henne att hon får den, att det är ok. Men hon bara fortsatte gå och tittade ner i marken som att hon varken såg eller hörde oss. "hon är blyg" Sa chaffören då, också gasade han vidare. Hon hade ju ingenting, eller ja..det vet ju inte jag egentligen vad hon hade eller inte hade, men hon hade smutsiga söndriga kläder på sig, men hon var för blyg eller rädd för att ta emot en gåva. Det är synd. Den första killen vi gav till såg vi gå helt ensam i solen och bara gå och gå och gå. Vi stannade brevid honom och gav honom en keps. Han log och började skatta och tacka. vi sa log och sa varsågod också körde vi vidare. Sen kollade jag bak på honom. Då gick han och tittade på kepsen, sen satte han på sig den och skrattade och gick med mycket lättare steg vidare. Tänkt vilken känsla, han var på rätt plats vid rätt tillfälle. Vill ge fler den chansen.

Hur som helst. B åker ju snart tillbaka. Jag vill att han ska ta med sig mera kepsar, eftersom att det tydligen var väldigt väldigt uppskattat. Chaffören tackade oss jätte mycket när vi delat ut dem, han förklarade att det betyde väldigt mycket för de människorna. Men nu är det så att vi tyvärr inte har flera kepsar här hemma. Är det någon där ute som har? Det var så enkelt att ta med sig, de tog inte direkt någon plats i resväskan och väger ju ingenting. Vet att en Emelie sa inför vår resa i januari att hon hade en hel låda hemma, så många kan ju kanske inte B ta med sig, men några iallafall. Finns de kvar emelie?