hahaha, Annicka vad jag skratta. Ella slangbella, vilket perfekt smeknamn. Det går undan när man umgås med Ella förstår ni.
Igår inne i stan gick super bra, hon är rätt så otroligt vår Ella. Hon finner sig i att vara vart som helst. Hon trampar på och tar för sig och yr omkring i rabatterna (det verkar vara hennes roligaste lekplats) som att hon vart där flera gånger. Vi ska dit ikväll igen och grilla. Jag får lite dåligt samvete när inte Alice och Wilma kan följa med, nåååågong tycker tyyyydligen att de inte får plats i bilen. "Nähe, då får du tala om det för dom" säger jag då!

Alice föresten, hon är inte så dum hon. Jag har ju sagt att de senaste så har hon varit så slö på promenaderna. Hon går långsamt lång efter också kallar jag på henne så sätter hon fart lite granna, och vet ni...då får hon en godis. Hon har kommit på detta förstår ni. "om jag går här bak långsamt så jag kommer långt efter, då kallar mamma på mig, och då springer jag dit för då har jag vart duktig och då får jag en godis...."  Så idag så kallade jag inte på henne när hon gick så där långsamt..Jag vände på huvudet en gång för att se vad hon höll på med, då gick hon med huvudet nere långsamt långsamt, när hon såg att jag tittade på henne så lyfte hon upp huvudet och öronen på helspänn "nu kallar hon på mig!" Men nähänänä, det gjorde jag inte. Jag bara vände tillbaka huvudet och fortsatte gå...Då kom Alice i full fart och sprang förbi mig och fortsatte promenaden. Hundarna är ibland för smarta för mig..men denna gången kom jag på henne..! No more candy for you young lady!



Man blir trött av att tugga på skor ska ni veta, det är väldigt jobbigt!





Igår fick Wilma syn på denna i trädgården. Gissa om hon blev glad då! (Ser ni den, vid stängslet, bakom soptunnan....)