När jag lämnade Ella i morse så var hon lite för pigg för det tror jag. När vi kom tillbaka så hade hon iallafall lagt sig men när jag öppnade dörren så såg hon oss inte först, hon hörde bara att vi kom. Så hon började skrika, total skrika!! Det är svårt att förklara hur en hund låter när den skriker, men det kan dom iallafall. Då började jag prata med henne och då rusade hon fram till mig och hon var helt överlycklig, hon blev så glad så hon kissade ner sig. Hon fortsatte skrika och yla när hon hälsade på mig. Då fick matte dåligt samvete. Det är skönt att hon lägger sig när inget händer och hon är ensam, det känns bra. Men så här glad har hon inte blivit de andra gånger när vi har kommit hem..mammas lilla skrutta! Men man ska inte tycka synd om hunden, jag vet jag vet. Men hur kan man låta bli att tycka synd om henne och få dåligt samvete när hon skriker och ylar och inte vart hon ska ta vägen och kissar ner sig? Men nu har vi hämtat oss från händelesen och ligger och vilar igen. :)



Wilma är slö idag. Det är bland det värsta jag vet. Det finns så många sjukdommar som visar sig med att hunden blir slö. Jag hoppas på att det bara är värmen som gör henne slö. Fast så tänker jag också att hon har inte vart så här de andra varma dagarna, då vill hon gärna ligge ute i trägården i solen och sola sig, det gillar hon. Idag så ligger hon längst inne i hörnet i sovrummet under det öppna fönstret, det gör mig lite orolig. Men det kanske är skendräktighet som börjar komma mer och mer på henne också! Vi hoppas på det!