Inatt så har det varit jordskred i uganda. Hade det inte varit för att vi kom hem därifrån för ungefär 1 månad sedan så hade jag nog bara ryckt på axlarna och tänkt, ojoj, mycket händer det är i världen, stackars människor. Men nu fick jag en klump i magen när jag hörde det. Tänkte direkt på alla människor vi har träffat, alla guider och befolkningen och alla på hotell osv. Tänker på dom som kämpade med att bygga sina lerhyddor, eller släpade stora stockar och mat upp och ner för backar på nån gammal kärra, många av dom har nog fått allt de äger och har helt förstört nu..vilket inte var så mycket från början för många!
Det är konsigt att man tar mer "illa vid sig" när nått sånt här händer på en plats där man har varit, men så är det. Många som inte har varit i Afrika överhuvudtaget tänker nog precis som jag hade gjort om jag aldrig har varit där, och som jag gör om andra länder långt bort som jag aldrig har varit i, rycker på axlarna och tänker synd om dom. Det är skillnad när man har varit mitt i deras vardag och jag kan nu försöka föreställa mig hur den ser ut idag. 
Det är ju såklart fruktansvärt det som har hänt dom i T.ex. Haiti, men ska jag vara ärlig så är det inget jag får ont i magen av att se på nyheterna, inget jag tänker på precis efter jag har hört det...det går in, jag funderar på det några sekunder, sen fortsätter jag med mitt... hemska, vita, rika västerlänning!!!

Det är precis som med Killen som är försvunnen i Varberg, jag tänker på honom väldigt ofta, undrar vart han är, hur han mår, lever han? Hade det handlat om en kille i stockholm så hade jag nog inte tänkt på det om inte något tog upp det med än...