I går morse när vi gick vår runda förbi kossorna med kalvar så såg jag att den vita, hon som förlorade sin förra året, hade fått en. En helt kritvit söt liten kalv. Då blev jag glad :) Nu i morsen är vi gick så mötte vi bonden som har dom. Vi började prata kalvar och han sa att den vita kossan skyddar sin kalv mycket mer än vad dom andra gör, hon lämnar den inte en endaste sekund. Ligger kalven ner så ligger eller står mamma ko jämte, står kalven upp och kanske rör sig lite så följer mamma ko efter minsta steg. Dom andra kossorna kan ju lämna sina kalvar för att gå iväg en bit och beta eller dricka vatten o så. Det är lite häftigt. Bonden sa att kossan kommer ihåg att hon förlorade sin kalv förra året, så nu är hon nog väldigt glad och beskyddande över den hon har. Precis som vi människor nog skulle vara. Han berättade också att han egentligen inte skulle haft kossorna iår, men det fanns ingen som ville ha dom och han ville inte låta dom gå till slakt eftersom dom vad dräktiga. Så när kalvarna klarar sig utan sina mammor så kanske dom går till slakt, det är sorligt :(

När vi sen fortsatte vår promenad så fick vi se en rådjursget, eller jag såg, hundarna hade fullt upp med att skvätta och hålla på. Denna rådjursgeten såg jag på samma äng igår också, och i förrgår. Jag började ana att den kanske har lagt en liten unge där i gräset nånstans. Det hann jag inte mer än tänka föräns en liten unge titta upp vid getens sida.

Denna tiden på året är den bästa tycker jag. När alla djur får sina ungar. :)