Jag tycker synd om Katrin. Hon har fött barn och nu är hon sjuk och har infektion i livmodern och löper stor risk att få blodpropp. Jag känner henne absolut inte, har aldrig träffat människan. Men jag läser hennes blogg. Och jag tycker nu fruktansvärt synd om henne. Det är så jävla orättvisst vad alla kvinnor får gå igenom när ett barn ska komma till världen. Först så har hon fått gå och vara obekväm och ha ont i flera månader, och sen så har hon ont och får opereras för att bebisen ska komma ut och sen så ligger hon nu och tror att hon ska dö och har ont. Smärta smärta smärta.
Jag har aldrig fött barn, men jag vill göra det nån dag. Jag vill gå runt med stor mage och sen vill jag föda barnet. Det vill jag. Men detta måste väl ändå vara något som slår allt annat? Om man får en riktigt jobbig förlossning så finns det väl ingenting som en annan människa (läs: en man) kan få uppleva för att det ska vara samma smärta? Och detta är så naturligt. Människor gör det, djur gör det...
I bibeln står det att kvinnor får så ont för att Eva lurade Adam att äta av äpplet, det är ett straff till alla kvinnor pga Eva. Jävla Eva! Och jävla Gud! Kollektiv bestraffning är väl inget bra?
Det ska jag säga till dom dära tanterna från Jehovas om dom kommer tillbaka. Jag vill inte nått med Gud att göra för jag tycker han är dum! Ja, det är nog dags att gå ur Svenska Kyrkan nu!