Nu har Valparna fått vara ute för första gången. Ligger jätte fina bilder här om ni vill titta. Det sista kortet när Nigella ligger ner i gräset är min favorit, lilla söta prinsessa då!


Vi har precis firat färdigt B. Han fyller år imorgon men hans föräldrar kom hit idag. Vi har ätit kräftor. Mums! De frågade såklart hur vårt besök hos valparna igår hade varit. Jag babblade på om hur fantastikt det var och hur fina alla valparna är och hur fina dom vuxna hundarna är och hur liten den minsta var i jämföresle med Wilma och bla bla bla. Den som frågar just nu får höra hela historien. Jag tycker detta ska bli så fantastiskt. Förut så tänkte jag på valparna ofta, och var inne på hemsidan och tittade på dom kanske en gång om dagen. NU, efter att ha varit och hälsat på dom tänker jag på dom hela tiden och går in flera gånger om dagen för att få titta på dom. Fina fina! 

Jaja. Dags att sova nu iallafall.
Får väl se om jag får in Wilma. Det var ett rådjur utanför staketet innan så hon sitter som ett ljus längst nere nu och tittar efter fler. Wilma har ju också börjat löpa. Tycker inte riktigt om hennes löpsinne.
Hon är inne i en jag-hör-vad-du-säger-men-jag-skiter-fullständigt-i-dig-period. En period som jag inte gillar. Hon är så nonchalant.
Imorse när jag skulle plocka upp efter Alice så skulle jag säga åt Wilma att sätta sig undertiden, vilket hon brukar göra utan problem. Jag sa åt henne "sitt".
Hon står kvar, tittar på mig, tittar bort.
"Sitt". Förtydligar jag. Hon tittar lite fundersamt omkring sig.
Jag går fram till henne och rycker till i kopplet "vad sa jag? SITT!"
Hon tittar på mig, tittar bort åt lite olika håll. Sätter sig lååååååångsamt ner med rumpan!

Alice är också inne i en period. herregud-kom-och-hjälp-mig-innan-nått-händer-mig-period.
Hon tycker fruktansvärt synd om sig själv. Hon ligger vid mina fötter hela tiden. Ibland så känner hon att jag har ägnat för mycket tid åt något annat än henne så då påminner hon min genom att puffa på mig. Hon tvättar sig och tvättar sig och är allmänt besvärad. Hon tycker värmen är jobbig och ingenting är lika roligt som det brukar. Den glada svansen som dunkar mot väggen som brukar väcka mig på morgonen har nu bytts ut mot ett ansträngt flåsande. När jag säger åt henne om någonting, tex att stanna innan en väg på promenaden (vilket aldrig är problem, hon brukar alltid göra det glatt), då krymper hon ihop och verkar tro att hon har gjort nått fel och ser så skyldig ut som det bara går.

Det ska skvättas vad 4:e meter numera, från båda två. Ibland så skvätter dom var för sig, men oftast så måste den ena skvätta på den andras så det är en jäkla skvättande.

ojojoj. Måtte dessa veckor gå fort!!