Idag så har vi ju passat Nemo en stund igen. Jag tycker verkligen om Nemo, det gör jag verkligen. Visst han har ett skall som hugger i öronen på än, han rycker i kopplet ibland så armen nästan går ur led, han låtsas ibland vara döv när man ropar på han. Men jag tycker verkligen verkligen om han ändå. Han är bara en stor och stark hund som råkar ÄLSKA livet. Han är så glad i allt. Han har lite svårt att vara stilla i bilen och vara tyst men under detta så kan man märka att han faktiskt försöker vara tyst, jag tror faktiskt det. Han tycker bara att det är så roligt så han kan inte låta bli att skälla så jag nästan kör av vägen :)

Och han kan faktiskt gå bra i koppel om man verligen tar sig tid att säga åt honom :) haha, ja, ger jag honom lillfingret så tar han hela handen, alltså om jag släpper efter minsta lilla så rycker han iväg och jag flyger efter. Men om jag berömmer lugnt och fint och håller kopplet kort och bestämt, så går han faktiskt bra :)

Han tyckte det var roligt att få åka med oss till fårhagen idag också. Det är så härligt att se när han sticker iväg och liver livet i sin egen lilla värld för en stund. Som Wilma också gör när vi är där. Alice däremot tycker bäst om att gå jämte mig i hopp om att jag sticker till henne en godis eller två :)

Så Annalina och Andreas ni behöver inte känna att ni är skyldiga mig någonting alls, jag tycker verkligen bara att det har varit jätte kul att få umgås några timmar med er fina kille :)