Det var en underbar men jobbig dag på jobbet idag. Vi har haft det hur kul som helst jag och min favoritkille. Men fy så jobbigt det är att veta att det inte är många gånger kvar som vi ska ses. Det är jobbigare än vad jag trodde. Kommer sakna honom nått så otroligt. När han tittar på mig och ler och kommer och kramar mig och bara tittar på mig, eller när han skrattar utan synbar anledning. Jag kommer sakna det, jätte mycket!
Jag hoppas jag kommer kunna åka dit och hälsa på sen. Jag kommer så gärna dit och åker iväg med honom utan att få betalt för det. Lilla killen, han är ju den goaste som finns ju och han får mig att må så bra. Och jag vet ju att jag får honom att må bra också, det är kanske innerst inne det som är svårast - Att veta att han kommer sakna mig. Ja nu börjar jag nästan gråta.

Såg nått litet kort på tv igår när vi zappade runt. Det var en barnflicka som var barnvakt till en pojke vars föräldrar bråkade och skrek, och barnflickan försökte läsa saga och låtsas som att hon inte hörde föräldrarna. Då säger pojken "jag tycker om dig mest, jag älskar dig" också hör man hur barnflickan tänker, alltså hon pratar men inte till pojken, om ni fattar, så tänker hon "det är detta som inte får hända, det är detta man inte får säga" också säger hon till pojken "jag älskar dig också." Pojken blir såklart jätte glad och flickan menade ju det, men hon menade ju att man inte får fästa sig så vid barnen, för det blir så svårt sen då när man inte ska vara där mera. 

Nä. Nu ska jag njuta av att få kolla på vad jag vill på tv och av att ha hela soffan för mig själv!