Barn är så roliga. Det är därför jag anser mig ha världens roligaste jobb. Nu kom att tänka på vad en pojke på jobbet sa här om dagen.

Vi var i hallen och jag hjälpte en 2 årig pojke att försöka klä av sig ytterkläderna själv. En snart 6 årig pojke satt bredvid och slängde av sig kläderna så lätt själv. Mitt i allt gnäll från 2åringen som tyckte jag var förjävlig som inte tog av honom kläderna så frågar jag den äldre pojken; "har du varit så här liten nångång så du inte kunde själv?"
Pojken tittar på mig och funderar lite sen svarar han "njaa, jag vet inte. Jag kommer inte ihåg.. men jag tror det"

Jag tycker det ligger så mycket tankeverksamhet i det svaret. Sen pratade vi en stund om att han kanske föddes så där stor och redig, men då tänkte han att så var det nog inte så han måste nog varit sådär liten också en gång i tiden.

Älskar att ha konversationer med barnen på jobbet. Älskar de små stunderna när det verkligen finns tid för det. För sorgligt nog så finns det inte alltid tid för det. Schemat är fullspäckat och det är sällan man kan dröja sig kvar i hallen med ett eller två barn, för då vet man att en annan personal ensam får styra upp när 16-17 barn ska tvätta händer, gå på toaletten, bytas blöja på osv.

Sen att vi får såå mycket beröm och kärlek från barnens föräldrar om att de tycker vi gör ett bra jobb, gör ju också jobbet så mycket värt att kämpa för!
Tänk om bara politikerna kunde förstå det, kunde förstå att vi kunde göra ett ännu bättre jobb och ge varje barn ännu mer av oss själva, om de bara minskade barngrupperna på nått vis! Men det är väl just av den anledningen som jag skriver som de inte lägger ner så mycket energi på förskolorna. De vet att personalen älskar sitt jobb (inte alla såklart men de allra allra flesta pedagoger), och går till jobbet med ett leende varje dag för de ska få träffa sina förskolebarn. Att de kämpar för att varenda barn ska få precis det som det barnet behöver. Men det är inte lätt att räcka till med 2-3 pedagoger på 20 barn.