När jag känner för att blogga så blir set ofta träning i olika former som det skrivs om. Kanske inte så intressant att läsa? Vad vet jag, men så blir det även idag :)

Gitarr. Går ju gitarrkurs. Jag inte bara lär mig mycket bra saker där utan det är även väldigt kul för de andra som går är så sköna. Riktigt trevligt har vi det på tisdagskvällarna :) jag har köpt ny gitarr, kursen till ära, så om nån vill köpa min ca 3 år gamla nylonsträngade gitarr så säljs den billigt med väska och ställ!

Egen träning. Nu har jag gått ner 10 kilo. Lustigt nog känner jag mig inte nöjd men inser nånstans att jag borde vara nöjd. 167 cm och 54 kilo är inte att vara tjock, jag vet det! Om ni vill gå ner i vikt så rekommenderar jag Katrin zytomierskas bok. På riktigt. Jag har följt den och det hände exakt det som står ska hända. Förutom en sak. Hon menar att när sötsuget är borta så är det borta for ever. Tja, så kände väl jag också ett tag men sen åkte vi till Teneriffa och jag tjoffade i mig set jag kom åt och älskade det :) men vad som är roligt och förvånande är, att jag gick ju upp i vikt den veckan, 5 kilo för att vara ärlig. Vätska var det fick jag lära mig. Jag bokstavligen pissade ut 4 kilo på en vecka efter att vi kommit hem och jag började med lchf igen. Så ett kilo hade jag gått upp på resan alltså. Sen utan att egentligen anstränga mig gick jag ner 3 på typ 2-3 veckor. And here I am. Så var det med det och så stod det i Katrins bok :)

Lowas träning!
Lowas träning är rolig :) hon är rolig nu. För det mesta. Idag var föresten första gången sen hon var Puppy som hon inte stack ifrån mig på vägen tillbaka på promenaden. Framsteg av min plutt, hon börjar nog mogna i sin lilla söta ärthjärna :)
Vi tränar på med lydnaden och jag hade tänkt att vi ska tävla den 28/4 men vi får la se hur det blir med det. Känner jag att vi är redo så kör vi annars så skiter vi i det. Det är ju bara en liten tävling så ev. så kör jag bara för att få känna på hur det känns. Det var så länge sedan jag tävlade och jag saknar fortfarande känslan som jag hade när jag tränade och tävlande med Alice. Igår när jag och Lowa tränade så hörde jag mig själv säga när Lowa gick skit bra i fria följet "Ja, bra BRA Alice!". Alla andra verkar ha glömt Alice vid det här laget men hos mig är sorgen fortfarande stor. "den tyngsta sorgen är den som inte syns" ja så är det nog. Det är så lätt att skriva här om hur dåligt jag ibland mår över att Alice är borta. Men det är svårt att visa för jag tror inte många förstår att det fortfarande är tungt.

Hur som helst. Lowas träning är kul och det går bra. Vallat har vi gjort en gång, på kurs alltså. Lowa var grym. Riktigt bra faktiskt. Helst av allt ville hon bara springa det allra fortaste hon kunde, grabba tag ett får i ullet och aldrig nånsin släppa om nån så slog henne med en käpp. Ehm, vilket hon också gjord en gång. Ingen behövde slå henne dock ;) för hon var så jävla grym och jag var riktigt imponerad över hur bra hon lyssnade. Inte på mig..no no no. Jag stod som ett fån mitt i allt och försökte ta in alltihopa; hur Lowa jobbar, hur fåren rör sig, och hur Ingrid (vår instruktör) jobbade med Lowa. Lowa lyssnade så bra på henne och jag kunde känna lite samma känsla som jag alltid kände med Alice, "det där är min hund, min hund som jag har tränat och fostrat och hon gör mig stolt!"

Till helgen är det vallning igen och då ska det bli riktigt intressant att se om Lowa kan kommando ligg på avstånd. Hon gjorde det inte så bra sist, men nu har vi tränat det så nu kan hon verkligen det. Frågan är om hon kan det hos fåren :)